Det är en kall måndagskväll i Umeå. Gatorna är isiga och snön gnistrar till i skenet från strålkastarljusen på bilarna som kör in på parkeringen utanför Umeå Performance Center.
I träningshallen är det desto varmare, ja svettigt till och med. Klockan är 19.45 och spelarna Ume Flyers har samlats en kvart innan träningen börjar.
Förening med funktionsvariationer
Ume Flyers är en innebandyförening för personer med funktionsvariationer. Den bildades 1991, har i dag totalt 61 aktiva innebandyspelare i Norrland och ingår i klubben IBK Dalen. Gänget vi möter i kväll är a-laget. I väntan på att träningen ska börja pratar de om varandras speltekniker, skojar, skrattar och minns bragden från tidigare i år. I februari vann laget Special Olympics i Östersund, högsta divisionen.
– Det var stort, riktigt stort, säger Jonas Sjölund och alla nickar instämmande.
– Det trodde vi inte innan, att vi skulle vinna. Men efter första matchen började vi fatta att vi var väldigt bra, säger Erik Oscarsson.
Vad krävs för att bli en bra innebandyspelare?
– Mycket träning och en bra coach, säger Simon Jonsson.
Vad är det som är så roligt med innebandy?
– Farten! Det finns inget bättre, tycker Jonas Sjölund.
– Inte gemenskapen då?, flikar tränaren Erik Marklund in.
– Okejdå, säger Jonas med en djup, skämtsam suck och alla skrattar.
Sedan blir de allvarliga.
– Jo men vi har en väldigt bra teamkänsla och vi skämtar med varandra hela tiden, säger Simon Konradsson och konstaterar att det är det som ger mest energi.
– Sedan är ni väldigt bra på att förstå och respektera varandras olikheter, tillägger Erik Marklund.
Laget ger 100 procent
Laget som tränar innan Ume Flyers är färdiga och spelarna skyndar in i hallen och börjar värma upp. Skämt och skratt ersätts snabbt med seriositet, disciplin och framförallt – fart!
Det riktigt viner över planen när träningsmatchen drar i gång. Efter en timme är alla trötta och svettiga, men fortfarande lika glada.
– Alla ger verkligen 100 procent, säger Viktor Sjöström som spelar center eller forward.
– Man är hyfsat trött nu. Men det är nästan det bästa, känslan efteråt. Då vet man att man gjort sitt bästa, säger han.
– Ja, det gör de verkligen. Och de är så fantastiskt duktiga, säger den stolte klubbdirektören Urban Karlsson
