Tappad holk blev starten på livslångt intresse

Knut-Erik Axelssons hängivna fågelintresse började med en tappad holk, för 75 år sedan. Nu inventerar han sina 300 egna i skogarna runt Vetlanda.

Knut-Erik Axelssons liv kretsar mycket kring 300 fågelholkar. Han har byggt dem själv, satt upp dem själv och nu rensar han och inventerar dem varje år. Han har räknat ut ett medeltal, varje år huserar mellan 1000 och 1100 fåglar i hans holkar.
– Det är ungefär 82 procent beläggning, säger en glad Knut-Erik Axelsson.

Hans fågelintresse har en lång historia, 75 år för att vara exakt. Allt började med en tappad fågelholk.
Det var när Knut-Erik var fem år och såg länsjägarmästare Hallander köra förbi med ett gäng fågelholkar lastade på kofångaren bak på bilen.

Plötsligt ramlade en av och Knut-Erik var snabbt där. När han kom hem blev han tillsagd av sin far att gå och lämna tillbaka den till länsjägarmästare Hallander, vilket han också gjorde. Men Hallander sa åt Knut-Erik att ta med den hem igen och sätta upp den på ett träd. Även det gjorde Knut-Erik, och på den vägen är det. Det dröjde inte länge förrän några talgoxar föddes i holken, och med dem Knut-Eriks fågelintresse.

– Stundtals har jag ägnat mig mer åt fiske, men fåglarna har alltid hängt med sedan dess.

Varje år huserar mellan 1000 och 1100 fåglar i Knut-Eriks holkar.
Varje år huserar mellan 1000 och 1100 fåglar i Knut-Eriks holkar.

”Damerna uppskattar dem”

Och det har satt sina spår, inte minst i och runt hans lägenhet. Tavlor och uppstoppade djur inomhus vittnar om hans stora intresse och utomhus får också grannarna ta del av det. Nästan vartenda träd i bostadsområdet har en egen holk.

– Särskilt damerna i området uppskattar dem, de håller koll på vilka fåglar som bosätter sig i dem, säger Knut-Erik och ler brett.
Ett stort arbete ska utföras innan vinter blir vår, när de 300 fågelholkarna ska rensas.Knut-Erik brukar gladeligen göra det själv, men i och med att åldern börjar ta ut sin rätt tar han numera gärna hjälp av yngre fågelentusiaster. Något han däremot alltid kan och helst gör ensam är att spana på fåglar, med sina kikare och sin kamera med långt objektiv.

En uppstoppad storlom som Knut-Erik själv hittade vid en sjö en gång när den var nyligen avliden. Till vänster en nattskärra, en fågel med väldigt speciellt läte som där av fått olika öknamn. ”Här kallas den för spinnekärring”, säger han.
En uppstoppad storlom som Knut-Erik själv hittade vid en sjö en gång när den var nyligen avliden. Till vänster en nattskärra, en fågel med väldigt speciellt läte som där av fått olika öknamn. ”Här kallas den för spinnekärring”, säger han.

Bosatte sig på Öland under en tid

Fågelintresset gjorde faktiskt att han en tid i sitt liv bosatte sig på Öland, där han också fick uppleva sitt livs bästa fågelminne.
– Jag skulle sätta upp ett parasoll utomhus när jag blickade upp mot himmelen precis i rättan tid. Där flög tre svarta storkar ovanför mig. Det var så vackert! Hade jag varit några sekunder snabbare med att fälla upp parasollet hade jag missat dem, konstaterar Knut-Erik som trots Ölands rika fågelliv började tröttna på öppna landskap och längta tillbaka till mer skog. 2011 flyttade han tillbaka till Vetlanda och det var då han började engagera sig mer i fågelbon än i skådning. För på fåglar tröttnar han aldrig.