En kille med en keps som är bak och fram tittar in i kameran och ler

Stjärnskottet simmar mot Tokyo i rekordfart

På 63 kvadratmeter på Teleborg i Växjö bor Yahia Mossa i en av Heimstadens lägenheter. Hans nästa mål inom simningen är Paralympics 2020.

Svenska rekordnoteringar i sin klass och SM-medaljer hela vägen upp till ädlaste valör – bara drygt ett år efter sitt första simpass.
– Ingen i simvärlden visste vem jag var. Parasimningens förbundskapten trodde mig inte när jag sa hur kort tid jag hade simmat och att SM var mitt livs fjärde tävling, säger Yahia Mossa och skrattar åt minnet.
21-åringen är målmedveten som få och har det senaste året stormat fram i resultatlistorna. Han berättar hur han efter sitt första träningspass blev uppflyttad i rasande fart genom träningsgrupperna, satte rekord gång på gång och fick många att tappa hakan på tävlingarna.

Förlorade sina vänner
Yahia bubblar av energi och hans kraft syns även utanför bassängen. Det glittrar i hans ögon när han berättar om simningen, men där bakom döljer sig en mörk historia.
Yahia förlorade sitt ena ben och sina bästa vänner när hans skola i Syrien bombades. Så småningom kom han utan sin familj till Sverige. Här fick han en benprotes och kämpade samtidigt med svåra smärtor, mediciner och svarta tankar.
– Dagen då skolan bombades ser jag i detalj som en film i mitt huvud, om och om igen.

Simning som rehab
Simning rekommenderas som rehabträning mot de svåra smärtorna. När Yahia träffade tränaren och stöttepelaren Josefin, som han inte finner nog med ord för att beskriva hur mycket hon har betytt, kunde han knappt simma en längd.
Men, i bassängen var Yahia snart i sitt esse och det dröjde inte länge innan han susade förbi motståndare efter motståndare på sina första tävlingar.

En hand som håller i en medalj
Yahia Mossa har på kort tid nått stora framgångar inom simning. Silvret är en av hans mästerskapsmedaljer och nu siktar han på Paralympics i Tokyo.

Yahia säger själv att simningen räddade honom på många sätt. Hans karriär har bara börjat och han tränar nu totalt 14–15 pass varje vecka, i vatten och på land.
– Allt jag gör, gör jag för min mamma, säger Yahia och den glittrande blicken slocknar för en stund.
Han berättar att han inte har träffat sin familj på flera år, att det går månader mellan de knastriga telefonsamtalen från Syrien och hur tårarna kommer på tävlingar när andra är omgivna av sina familjer.

Skönt med eget hem
Yahia är numera van vid att berätta den historia han länge helst inte ville prata om alls. Han har varit med i radio, tidningar och tv sedan mästerskapsframgångarna blev ett faktum och här hemma i Växjö, liksom inom simningen, är det många som känner igen honom och hejar.
Parallellt med simsatsningen arbetar Yahia på ett monteringsföretag och sedan i mars bor han i en av Heimstadens lägenheter på Teleborg, passande nog inte alltför många minuter från simhallen där han spenderar så mycket tid som möjligt.
– Jag har fått flytta runt mycket och nu är det skönt att ha mitt eget hem där jag vet att jag kan stanna.
Med ett hem där han trivs kan Yahia fokusera ännu mer på karriären. Nu är siktet inställt på sommarens Paralympics i Tokyo.
–  Jag har bestämt mig. Jag kommer att komma dit, säger Yahia.