Älskar sitt jobb som kurator
När Terhi Johnsson och Jouko Lamberg flyttade från söder till Knut Hellbergsgatan blev de glatt överraskade över hur tyst det var.
– Jag älskar att det är så centralt men ändå så lugnt här. Det tycker jag är skönt när jag kommer hem från jobbet, säger Terhi.
Hon jobbar som kurator på Fröslunda vårdcentral, samtidigt som hon studerar kognitiv beteendeterapi. På frågan om hon trivs med sitt jobb är sambon snabbast med att svara.
– Hon älskar det!
– Ja, det gör jag, instämmer Terhi.
– Det är spännande, ombytligt och ett privilegium att få ta del av människors liv och tankar.
Gjorde ”mammografitti”
Vid sidan om jobb och studier är hon även ordförande för bröstcancerföreningen Aurora Sörmanland. När Heimkänsla hälsar på är det en bit in i den rosa månaden, oktober, och Terhi har haft fullt upp med olika evenemang. Hon visar en film från när de intog söderbron med ”mammografitti”. Den ändrade skepnad med hjälp av rosa gerillaslöjd, något som blev uppmärksammat både i radio och tv.
Terhi har själv haft bröstcancer, två gånger.
– Första gången 2016 och sedan kom det tillbaka 2018. Jag gick med i föreningen däremellan och den har betytt mycket för mig. Där har jag kunnat känna tillhörighet med andra personer som har gått igenom samma sak.
Föreningen Aurora Sörmanland har drygt 300 medlemmar
– Vi är alla olika kvinnor, i olika åldrar, men bröstcancerdiagnosen har vi gemensamt och vi vet alla vad den resan innebär.
Att i rollen som ordförande kunna ge stöd åt andra är något som Terhi upplever ger mycket energi tillbaka.
– Jag får en kick av att känna att jag har hjälpt någon, säger hon.
Åker gärna utan mål
Hemma i trerumslägenheten pågår sortering av Rosa Bandet-kläder. Om en timme börjar en kvällsföreläsning inom Terhis studier. Det blir långa dagar med Terhis alla engagemang, men hon säger inte nej till saker hon brinner för. Varvar ner gör hon gärna framför en spännande tv-serie ihop med sambon Jouko och deras två katter, Elsa och Sören.
– Och när vi är lediga gillar vi att åka i väg med husbilen. Ibland blir det till Ullared, med stopp vid någon sjö där jag kan fiska regnbåge. Vi väljer alltid att åka på småvägar. Då kan vi hitta mysiga kaféer, kyrkor och gamla kloster, sådant vi hade missat om vi blåst fram på motorvägen, säger Jouko.
Terhi instämmer.
– Ibland är det skönt att åka utan mål och bara se vart man hamnar.