Margareta Engdahls påtande i de gemensamma rabatterna har inte bara fått otaliga blommor att växa – utan även en god grannsämja. Grannen Ulla-Britt Grahn uppskattade Margaretas insats på den gemensamma terrassen och gjorde henne ofta sällskap. Det blev början på en god vänskap grannar emellan.
– Jag hade länge tänkt på att terrassen hade mer potential, där växte bara ogräs och buskar. Tyvärr är jag själv inte i form att kunna gör något åt det, men så flyttade Margareta in i huset, säger Ulla-Britt glatt.
Blomstrande rabatter hos Heimstaden i Falköping
Hon berättar om hur rabatterna började blomstra, samtidigt som Margareta gärna tog en pratstund över en kopp kaffe.
– Hon är så härlig, Margareta. Och jag är så otroligt tacksam att jag har henne som granne. Jag har inte så många vänner kvar i min egen ålder. Margareta bjuder ofta in mig, även när hon har egna vänner på besök. Det är ovärderligt för mig.
Margareta blir glad över Ulla-Britts ord.
– Jag uppskattar också att vi har den här relationen. Vi kan både skratta och gråta tillsammans, säger hon.
Ulla-Britt visar bilder på hur rabatterna på terrassen brukar se ut sommartid. Där växer allt från färgglada liljor till suckulenter och ätbara örter.
– När jag flyttade till den här lägenheten 2016 hade jag tidigare bott i hus, med en stor trädgård som jag älskade att påta i. Jag tycker sånt här är jättekul!
Levande uteplats
Margareta berättar att hon är stammis hos blomsterhandlaren på torget, och att hon ofta får nya idéer som hon gör verklighet av med detsamma. En krans gjord av kottar, en pyntad höstkorg och skulpturer i betong vittnar om hennes kreativitet.
Hyreshusets gemensamma takterrass har verkligen fått ett lyft sedan Margareta flyttade in, som med stor glädje lägger både tid, arbete och pengar på att göra den så levande som möjligt. Heimstaden har bidragit med jord, vattenslang, nya utemöbler och ett insektshotell. I somras kunde de höra hur det surrade i rabatterna.
– Både småfåglar, bin och humlor har hittat hit, berättar Margareta.
Ulla-Britt nickar leende och minns den gångna sommarens fikastunder.
– Ja, som jag njöt! Och det är tack vare Margareta det. Jag kallar henne för Blomsterflickan.