På Ladugatan i Gävle bor Lars-Göran Wadén tillsammans med sin nioårige son Oscar. De trivs med lägenhetens yta och centrala läge. Då kultur är Lars-Görans största intresse är det bra att ha nära till konserter, teatern och biografen. Liksom för många andra egenföretagare är fritid lite av en bristvara för Lars-Göran. Han driver sedan 2007 den enskilda firman Livet rullar vidare. Som tillgänglighetsrådgivare reser han över hela landet och föreläser om hur företag, myndigheter och föreningar kan skapa tillväxt genom att göra verksamheter användbara och tillgängliga för fler.
”Inte synd om mig”
Lars-Göran själv har varit rullstolsburen hela sitt liv. Han har en sjukdom som heter Osteogenesis imperfecta, även kallad medfödd benskörhet. Kort förklarat innebär det att skelettet är poröst och att det är väldigt lätt att bryta benen. Lars-Göran har råkat ut för 25 benbrott under sitt liv. Rullstolen behövs framförallt för att hans ben är svaga, men också i preventivt syfte för att undvika fall. Den är inget som Lars-Göran själv lider av.
– Det är inte synd om mig för att jag sitter i rullstol. Jag vill inte att någon ska tycka synd om mig för det, jag vill bli behandlad som vem som helst. När jag är förkyld däremot, då är det synd om mig, säger Lars-Göran och skrattar.
Men visst finns det situationer då han känner sig begränsad.
– När jag gick i skolan var det svårt att få till det på skoldiscot. Jag gjorde succé för att jag kunde snurra på bakhjulen, men när musiken ändrades och det var dags för tryckare fick jag inte till det där sista avgörande steget. Eller när jag och min son lekte i snön och han sa att han skulle älska mig ännu mer om jag kunde åka med honom i pulkan som de andra papporna. Då är det klart att det gör ont, men de situationerna är ändå få.
Lars-Göran engagerar sig ständigt för att människor med funktionsnedsättningar inte ska bli begränsade i samhället. Han syns ofta i media och är inte rädd för att ”bråka lite” med politiker.
– Medvetenheten om tillgänglighetsfrågor blir bättre och bättre men det slarvas för ofta. Jag kan till exempel inte förstå hur nybyggnationer ibland kan vara otillgängliga. Gamla hus får man kanske leva med att de inte går att anpassa men när man bygger nytt…
– Men det kanske är bra för annars hade ju jag blivit arbetslös, skojar Lars-Göran.
Han brukar ha minst en föreläsning i veckan, ibland inför flera hundra personer. Något som han själv hade svårt att tänka sig förut.
– Jag vågade inte prata inför folk förut. Jag minns att när jag skrivit min bok, Livet rullar vidare, var det ett gäng diakoner som ville att jag skulle komma och prata på deras möte. Jag sa nej flera gånger, men efter lite tjat gick jag med på det. Och när jag väl gjorde det tändes något inom mig, jag fick en kick av det.
Där och då startade han företaget, som fick samma namn som hans bok. Boken är fiktion handlar om en man som irriterar sig på orättvisor.
– Den bygger på mitt liv och var ett experiment för mig att skriva. Karaktären i boken är mer arg och orädd än jag. Ett exempel är en scen då han är i affären. Det finns regler för hur breda gångarna måste vara men i många fall ställer butiken ut stora berg med något på extrapris, så det inte går att ta sig förbi med rullstolen. Jag själv väljer då att ta en omväg och sedan gå hem och skriva en insändare. Men personen i boken tar sats och kör rätt in i berget så att allt rasar och det blir kaos.
Vill inte bli en ”tjatig gubbe”
Kanske var det att skriva boken som gav lite mer mod och som la grunden till hans framgångsrika företag, reflekterar Lars-Göran. För visst har han blivit lite ”tuffare” efter det. Han syns som sagt ofta i media och strider för sina egna och andras rättigheter och han har varit med och drivit ett flertal rättsliga processer.
– Jag kanske håller på att bli som karaktären i ”En man som heter Ove”, som till slut börjar bygga en egen ramp åt sin fru när kommunen vägrar, skämtar Lars-Göran.
– Nej men jag vill inte bli någon rättshaverist eller tjatig gubbe. Jag vill bara vara med och försöka påverka.
