Gamla Bandfabriken på Regementsgatan i Ystad är något alldeles extra. Ingen lägenhet är den andra lik, på flera ställen syns spår av forna dagar och innergården är såväl prydlig som ombonad. Det sistnämnda är främst tack vare Ingeborg Albrecht Svensson. Hon började sköta om en del av gården när hon flyttade in hos Göran, som hon träffade för nio år sedan.
– Resultatet av pysslandet är roligt att se. Det är ju vår trivsel det handlar om, säger Ingeborg.
Ordning och reda
Ingeborg berättar att många uppskattar de fina rabatterna och hon visar sina senaste fynd i form av vackra pumpor.
Vi passerar förrådet, som på Ingeborgs inrådan har tömts på bråte och blivit en renstädad bod, och kommer bort till ytterligare en välskött rabatt. Där sköts bland annat sallad och rosmarin om av Mona Persson, som bor mittemot Ingeborg och Göran på första våningen.
– Det är roligt att ha en så fin innergård, och även huset är ju väldigt vackert, säger Mona.
Att Mona och Ingeborg är riktigt goda grannar råder det ingen tvekan om när det bjuds på kaffe i Ingeborgs kök. De skrattar mycket och när vi pratar om planteringarna på gården skojar de om att Mona är proffs på att vattna. Det visar sig snart att sammanhållningen sträcker sig även utanför de två grannarna på första våningen. De berättar om gemenskapen i ”Bandfabrikens vänner” som Ingeborg startade.
– Jag började med att bjuda in några här i huset på middag och nu är vi sju-åtta tjejer som träffas regelbundet. Senast var vi här hos mig och då bjöd jag på kantarellfrossa, säger Ingeborg och berättar att en nyinflyttad granne just har fått sin inbjudan.
– Vi har en fin sammanhållning. Vi är till och med några som delar tidning två och två, tillägger Mona.
När Ingeborg inte pysslar på gården eller umgås med grannarna är det fullt program. Den tidigare rektorn och läraren är gärna i stugan i Halland med maken, läser högt på ett äldreboende och håller föredrag – inte sällan om sina många resor eller om Ystads historia. Därför är det kanske inte så konstigt att Ingeborg är en mästare på att berätta även om Bandfabriken och dess historia som tog sin början 1882. Hon berättar livligt och initierat om byggnaden som var fabrik fram till 30-talet, och pekar ut ett tegelparti som vetter mot gården.
– Jag är svag för tegel och detta parti är så vackert. Se bara hur de har arbetat med teglet, säger Ingeborg och visar hur gamla fabriksfönster för länge sedan sattes igen med tegel.
Det märks att Ingeborg månar om den gamla byggnaden och hon bodde precis i närheten av den redan då hon träffade Göran. Området Östra Förstaden ligger henne varmt om hjärtat.
– Det är något speciellt med den här stadsdelen. Det är en särskild anda som råder här där man gärna umgås, utan att det blir för mycket.
