En mörkhårig tjej med en beige tröja, står på en balkong och pillar i håret.

Elina har äntligen hittat hem

Elina Al-Shamari är bara 22 år men har redan flyttat 25 gånger i sitt liv. Efter en jobbig uppväxt då hon flyttat mellan olika jourhem och familjehem har Elina haft svårt att känna sig hemma någonstans. Men nu har hon äntligen hittat hem.

Hemma hos Elina i Norrköping

Elina och hennes sambo flyttade in i en nyproducerad trerumslägenhet i Björkalund, strax utanför Norrköping, för drygt ett år sedan. Dessförinnan bodde de i en lägenhet i centrala Norrköping, där Elina inte trivdes.

– Jag kände mig inte trygg. Det var öppet in till innergården och många människor som rörde sig där på nätterna. Jag är lite rädd av mig och har svårt att lita på människor.

 

Lättnad och glädje
Jag vågade inte gå ut när det var mörkt, berättar Elina. Det var hennes sambos mamma som en dag frågade om de hade sett att Heimstaden bygger lägenheter i ”något som heter Björkalund”.

– Och så fort vi satte fötterna här, kände vi en enorm lättnad och glädje. Området känns så lugnt och tryggt. Nu är jag ute och springer klockan 22 på kvällarna utan att ens se mig om axeln, berättar Elina glatt.

– Och det här blev en perfekt kompromiss för mig och min sambo. Han ville egentligen inte flytta från centrum, medan jag helst ville bo på landet. Detta är ju fortfarande Norrköping och nära till centrum, samtidigt som det ligger nära naturen med Vrinneviskogen precis bakom. Så lite ”på landet-känsla” ändå.

En mörkhårig tjej med en vit tröja står framför en ljus byrå i trä.
Elina om sin inredning: ”Mycket natur på det sättet att jag använder mig av jordade färger och vill att det ska kännas varmt och ombonat men samtidigt stilrent. Vi vill att det ska vara nya uttryck bakom varje dörr och har inrett rummen i olika stilar, men med en tydlig röd tråd, så att det fortfarande går hand i hand. Gemensamt för alla rum är att vi inrett med trä och ljusa textilier.

Placerad på behandlingshem

Elina var sju år när hon flyttade från sina föräldrar och blev placerad på ett jourhem första gången. Sedan följde många år av omplaceringar och en ständigt föränderlig vardag för Elina. Skolan blev hennes enda riktigt trygga punkt, där hon alltid trivdes.
Men allt för många gånger tvingades Elina att flytta till en ny stad och byta skola.

– Det var alltid jobbigt att behöva lämna mina vänner och mina lärare, som på ett sätt var som min familj, berättar hon.

I tonåren blev Elina LVU-placerad på behandlingshem. Då blev skolan ännu viktigare för henne och ett sätt för henne att visa att hon var ambitiös och pålitlig. I papperen från Socialtjänstens utredningar är hon frekvent beskriven som ansvarstagande och självförsörjande. Hon lärde sig tidigt att stå på egna ben.

När hon var 17 år fick hon flytta till en egen lägenhet, en så kallad slusslägenhet. Efter studenten fortsatte hon att studera, till behandlingspedagog och undersköterska. Idag kombinerar hon jobb på ett äldreboende med att vara influencer, samtidigt som hon planerar för fortsatta studier.

En mörkhårig tjej med en vit tröja står vid en säng och fixar till en blå kudde.

Jobbar som influencer

Elina har 14 000 följare på Instagram @elinaalshamari där hon delar med sig av sin vardag med inriktning mot mode och livsstil. I våras gick hon målmedvetet från 5 000 följare till nästan tredubbelt så många, på bara tre veckor.

– Jag hörde av mig till företag och frågade om de ville testa att göra samarbeten med mig. Sedan tog det fart.

Under hösten har följarna bland annat fått se vackra bilder från Cypern, ett resmål som Elina länge sett fram emot.

– Jag är inte så berest. Jag har inte rest under min uppväxt och sedan kom pandemin. Nu ser jag fram emot att upptäcka världen!

En mörkhårig tjej med en vit tröja står i ett vardagsrum och tittar mot kameran och ler.

”Har förlåtit och gått vidare”

Elina njuter av livet. Hon kämpar fortfarande med posttraumatisk stress från sin
uppväxt, men är stolt över var hon befinner sig i dag. Hon har en fin, sporadisk kontakt med sina föräldrar och en fantastisk sambo.

Och så har hon ju hittat sitt drömhem.

– Jag är väl vad man brukar kalla för ett maskrosbarn. Jag har valt att se min uppväxt som en del av den jag är i dag. Den har ju format mig, och mestadels positivt. Många i min närhet, inte minst mina föräldrar, har gjort fel, men jag har förlåtit och gått vidare.

Letar du boende i Norrköping?

Visas nu
Visas nu
Visas nu