En kvinna med en rosa halsduk cyklar

Alexandra hittade hem i den moderna bykänslan

Alexandra Tsigotsides föll för Vallastaden där det inte finns ett hus som är det andra likt och där ledorden variation, kreativitet och social hållbarhet är ständigt närvarande.

När familjen Tsigotsides-Kaftanski flyttade från Stockholm till Linköping i somras var det snabba ryck. Kort efter att de hade fått förskoleplats var de på visning i Heimstadens hus i Vallastaden.
– Vi hade ingen koppling till Linköping innan, men jag tror på att ta tillvara på de möjligheter som ges, säger Alexandra.
Hon föll för Vallastaden där det inte finns ett hus som är det andra likt och där ledorden variation, kreativitet och social hållbarhet är ständigt närvarande.
– Jag kände ”wow” direkt, säger Alexandra.
Kvarteren i Vallastaden har sina egna samfällighetsföreningar och felleshus, som är en träffpunkt för de boende i kvarteret. I felleshusen finns odlingar, övernattningsrum och ytor för umgänge.
Det stora, vackra glashuset som utgör Kvarteret Integralens felleshus ligger just intill kanalen och den byggnad som familjen Tsigotsides-Kaftanski bor i.

Ett staket som ser ut som färgglada pennor
Detaljerna är många här i Vallastaden.

Odlingar och gästrum
När de flyttade in hade samfällighetsföreningen inte riktigt kommit igång, men Alexandra tog snabbt kontakt och kom med i den styrelse som har satt fart på verksamheten.

– Jag kände direkt att det här var något som jag ville sätta mig in i och det kändes självklart att engagera sig.
– Dessutom är engagemang något värdefullt – det ger mycket mer energi än det tar. Jag får så mycket gemenskap och glädje i gengäld.
Alexandra visar runt bland felleshusets odlingar, där det vankas bland annat örter, aprikoser och fikon. Samtidigt berättar hon mer om vad som händer i huset.

– Gemensamma aktiviteter är ett av våra huvudsyften. Det kan vara julgransplundring, filmkväll för barnen eller loppis för hela Vallastaden. Felleshuset gör att man möter personer man aldrig skulle ha träffat annars och det är en av de största vinningarna.

Ett stort orangeri
Glashuset är felleshus för kvarteret Integralen som Alexandra Tsigotsides bor i och här finns såväl odlingar som gästrum och samlingslokal.

Barnen trivs
Huset finns alltid där för kvarterets invånare och ofta blir det spontana aktiviteter.
– Spontana möten är ytterligare ett huvudsyfte. Inte minst barnen tycker att det är jättekul och leker gärna här.
Barnen hjälper också till så gott de kan med att ta hand om odlingarna och att hålla fint, både i huset och runt omkring.
– Man ser så tydligt att de känner att det är viktigt och att de känner sig delaktiga. Jag kommer själv från en miljö där det var en självklarhet att engagera sig och det här är en möjlighet för mina barn att uppleva samma sak.
Medan många stortrivs med gemenskapen finns det andra som behöver tid för att vänja sig vid att umgås med grannarna.
– Vi hoppas få alla att vilja vara med och känna att ”hit kan vi gå”. Det kan vara för att ta en kaffe, spela pingis eller bara för en stunds miljöombyte.
Ytterligare en viktig funktion som huset fyller är att det har två övernattningsrum och plats för tillställningar, allt från en enkel middag till studentfester.
– Gästrummen och samlingslokalen gör det möjligt för folk att bo mindre. Finns det gästrum i närheten att hyra billigt och en plats för att kunna ha en middag är det enklare att ha en mindre lägenhet.

En kvinna med en rosa halsduk cyklar på sin lådcykel med en hund bredvid
Alexandra Tsigotsides stortrivs i Vallastaden.

Mot mer gemensamt ägande
I felleshuset finns också bokbytarhyllan som är startskottet för föreningens arbete för en ökad materiell delning.
– Tanken är att äga gemensamt och låna vid behov. Det kan vara allt från strykbräda till verktyg. Jag tror att delningsekonomi kommer att bli allt vanligare och samfälligheten gör det lättare att dela.
– Tänker man framåt är det mycket som pekar på att det är åt det här hållet som vi måste gå: bo mindre och klimatsmartare, odla mer själva och låna mer saker av varandra. Vår samfällighetsförening är förstås inte hela lösningen, men den är en bra start på den omställning som vi måste göra.