Agne och Marie Otis har bott i lägenheten på Hantverkaregatan i drygt tre månader när Heimkänsla hälsar på. I köket ligger Helmer och ser väl hemmastadd ut. Han sträcker på sig och ger oss en snabb blick innan han åter burrar ner huvudet mellan tassarna och lägger svansen om sig.

–  Ja, den där tjingade han på en gång, säger Marie och syftar på det avlastningsbord där Helmer ligger och värms upp av solstrålarna från köksfönstret.

Många av möblerna i Agne och Maries nya lägenhet är nyinförskaffade. Man kan kanske tro att de som kommer från en 240-kvadratmetersvilla redan har allt och lite till i möbelväg, och visst hade de det. Det var bara ett problem – allt var för stort.

– Köksbordet vi hade i huset var alldeles för stort. Det hade aldrig fått plats här. Inte soffan heller, så vi köpa en ny. Det var lite synd för den förra var väldigt skön, säger Marie.

Vill kunna resa mer

Alla gamla möbler och saker som rymdes i huset tog ett bra tag att rensa ur och göra sig av med. Barnen fick ta vad de ville ha, en del skänktes och en del slängdes.

– Det blev några vändor till tippen, kan vi lugnt säga, säger Agne och skrattar.

Han och Marie har fyra barn var, så åtta tillsammans. När de yngsta hade flyttat hemifrån huset i Baggetorp och mamma och pappa blev ensamma kvar blev det stora huset plötsligt ännu större.

– Vi använde ju inte ens övervåningen. Så det var alldeles för stort för oss. Dessutom vill vi ha tid till att göra annat, särskilt att resa mer. Det var väldigt mycket tidskrävande jobb med huset och trädgården, berättar Agne som även jobbar inom byggbranschen.

– När jag kom hem från jobbet var det bara att fortsätta bygga och greja hemma. Men nu håller jag på att trappa ner. Jag är 66 år och går i pension snart.

Åtta vuxna barn

Byggas och renoveras lär det få göras en hel del ändå, med åtta barn och bonusbarn som nu har egna bostäder, konstaterar Agne med ett leende.

Men att det blir mer tid över när man bor i lägenhet märker Agne och Marie redan. De ser fram emot att kunna resa mer. I Norge är de ”stamgäster” men de reser gärna längre också. I vinter blir det Zanzibar för första gången, om pandemin tillåter.

Båda är uppvuxna i Katrineholm. De träffades för första gången 1988 när Marie jobbade som servitris på Folkets hus där Agne var vaktmästare. Visst klickade de redan där och då, men det var först 18 år senare, när de sprang på varandra av en slump, som det sa pang på riktigt.

Nu har de varit gifta i 12 år. I sovrummet hänger romantiska porträttbilder på paret.

– Vi tog dem på en kryssning i Florida. Fotografen var så tjatig att vi till slut gick med på fotograferingen bara för att få tyst på honom. Men det blev ju bra, konstaterar de.

Helmer vaknar och sträcker på sig igen. Han jamar nyvaket till husse och matte.

– Han trivs här, konstaterar Agne och Marie.

– Och det gör vi med, vi stormtrivs!

Vill kunna resa mer

Alla gamla möbler och saker som rymdes i huset tog ett bra tag att rensa ur och göra sig av med. Barnen fick ta vad de ville ha, en del skänktes och en del slängdes.

– Det blev några vändor till tippen, kan vi lugnt säga, säger Agne och skrattar.

Han och Marie har fyra barn var, så åtta tillsammans. När de yngsta hade flyttat hemifrån huset i Baggetorp och mamma och pappa blev ensamma kvar blev det stora huset plötsligt ännu större.

– Vi använde ju inte ens övervåningen. Så det var alldeles för stort för oss. Dessutom vill vi ha tid till att göra annat, särskilt att resa mer. Det var väldigt mycket tidskrävande jobb med huset och trädgården, berättar Agne som även jobbar inom byggbranschen.

– När jag kom hem från jobbet var det bara att fortsätta bygga och greja hemma. Men nu håller jag på att trappa ner. Jag är 66 år och går i pension snart.

MÖT FLER GRANNAR I KATRINEHOLM