På konstrunda i hovjuvelerarens villa i Småländska Vetlanda

I ArkitekTUREN tar vi dig på en arkitektonisk rundtur i några av Heimstadens Nordiska fastigheter.
Idag reser vi till Småländska Vetlanda där vi hittar en av Heimstadens minsta fastigheter.

Bara ett stenkast från småländska Vetlandas centrum ligger en av Heimstadens minsta fastigheter. Samtidigt är Svedbomska villan en av de mest spännande – eller vad sägs om såväl en gedigen konstsamling som kakelugn i trapphallen?

I dag är villan hem för fyra hyresgäster med familjer, men så har det förstås inte alltid varit. Låt oss backa drygt 100 år, närmare bestämt till 1915 då Svedbomska villan såg dagens ljus. Vetlanda upplevde efter förra sekelskiftet en stor tillväxt och flera villor uppfördes av stadens industripampar.

Hovjuvelerare och guldsmed Ernst Svedbom var inget undantag – han lät den lokala arkitekten J. Nikl. Norman rita villan år 1914 och den uppfördes året därpå. Samma arkitekt hade just innan ritat den vackra juvelerarverkstaden intill, som även den numera innehåller bostäder.

Svedbomska villan blev byggnadsminnesförklarad 1991 och i beslutet beskrivs huset ingående, bland annat hur den är sammansatt med ”frontespis, torn, burspråk och utanpåliggande trapphus. En balkong med utskjutande järnräcke finns på norrfasaden. Det brutna valmade taket är belagt med tegel och sockeln är av huggen granit”.

För den som har turen att kika in i villan väntar en trapphall utöver de vanliga på bägge våningarna. En iögonfallande gul och röd kakelugn tar emot gästerna. Utöver en pampig bård längs taket täcks väggarna av väl tilltagna oljemålningar, målade direkt på väggarna.

Juvelerare Svedbom bodde således praktiskt till i sin disponentvilla, bara ett stenkast från verkstaden. Villan anses vara ett gott exempel på husen som byggdes under tillväxten, men villor i sten är däremot vara ovanliga i Jönköpings län och därmed sticker Svedbomska villan ut lite extra.

Målningarna gjordes år 1916 av Gustav Franzén och Albin Mannerberg. Medan Franzén är mest känd som landskapsmålare och porträttör har Mannerberg bland annat biträtt Carl Larsson. På bottenplan finns tre målningar av Franzén och dessa är, vilket noga står i signaturen, kopior av eller fritt gjorda efter Bruno Liljefors verk.

Som titlarna ”Orre på trädgren”, ”Örnnäste” och ”Sträckande svanar” avslöjar är det naturmotiv som gäller. I övre hallen väntar drygt en handfull konstverk och här dominerar Mannerbergs dramatiska ”Hav i storm” och något fridfullare ”Stugor i trädgård”.