More is more

I en av Heimstadens fastigheter från 1904 leder en trång hiss för max två personer upp till översta våningen. Här uppe finns bara en dörr och bakom den ryms 185 kvadratmeter fördelat på sex rum. Välkommen till en lägenhet med få räta linjer, många oanade utrymmen och framför allt till ett riktigt ombonat hem.

Rosa samsas med guld, orange med blått och rött med gult. Men det är inte bara färgerna som får breda ut sig i denna makalösa våning. Här får också musikintresset ta stor plats i form av runt 40 000 skivor som fyller bokhyllor, bord och vrår. Tavlor täcker nästan varje decimeter av väggarna i rummen och i hallen trängs hattar, speglar och trämasker. ”More is more”, konstaterar Kjell som bor i lägenheten tillsammans med Bertil.

De flyttade in 1983 och kom då från var sin trerummare.

– Jag kände direkt: ”Det här är lägenheten vi ska bo i!”, säger Kjell som minns att de var oroliga för hur de skulle kunna möblera alla rummen.
­– Men det sa bara tjoff, så var det fullt, säger han och ser sig omkring.
– I dag köper vi bara nytt om vi verkligen behöver. Vi byter inte ut bara för att det ska så vara.

Toalett på gården
Paret står i det rum som de kallar för ovala rummet, som mycket riktigt är ovalt. Väggarna är målade i rosa och pryds av guldfärgade lister. Gardinerna är också rosa och börjar nästan i taket där de praktfulla stuckaturerna breder ut sig.

När huset byggdes 1904 fanns toaletten nere på gården och det var gas i alla lägenheter. Fram tills någon gång på 1970-talet fanns också fyra balkonger i lägenheten.

– Det kan jag verkligen sakna här, säger Kjell och visar var lägenhetens största balkong en gång fanns.

I stället kan man nu blicka direkt ner på den prunkande innergården, från den franska balkongen. Det mesta på gården har Bertil varit med och planterat när de var nyinflyttade. I dag står körsbärsträden, magnolian och fikonträdet ståtligt där nere och Bertil kan inte låta bli att känna stolthet.

– Det är roligt att se vad det blivit av gården. Vi var många som var engagerade, man tar bättre hand om gården när man själv varit med och skapat den, säger han.

Glöggmingel en tradition
Grannar har och kommit och gått genom åren, nu är det Bertil och Kjell som bott i huset längst.

– Förr om åren hade vi alltid glöggmingel nere på gården och den som var äldst i huset tände traditionsenligt granen. Den traditionen har gått ur tiden men de båda vistas fortfarande mycket på gården, gärna hela vägen från maj till september.

– Vi är först med att inleda grillsäsongen och de som går sist i september, säger Kjell.

– Och vi dricker gärna vårt kaffe där nere, lägger Bertil till.

I det rum som paret kallar för tv-rummet, tillbringar de mycket  tid. Här finns soffan och tv:n men framför allt oändligt med skivor. De står i hyllorna, fyller ett krypin mellan vardagsrummet och det ovala rummet och just nu breder de även ut sig på borden.

– Jag har börjat sälja av lite nu, berättar Kjell som har ett förflutet som DJ.

Musikintresset är fortfarande stort men nu ska i alla fall dubbletterna försvinna från lägenheten.

– Det är så med samlingar, att de lever sitt eget liv, säger han.

Det gäller även tavlorna, speglarna och inte minst trämaskerna som finns i hallen. Prydligt hänger de där, sida vid sida.

– Jag köpte den första någon gång på sextiotalet och sedan bara fortsatte det. Några har vi fått under åren. Och den senaste köpte jag för inte alls länge sedan på loppis, berättar han.

Då och då funderar paret på om lägenheten är för stor för dem och någon gång har de tittat på andra boenden men de landar alltid i att det är just här de ska leva.